Min historia

Vill du dela med dig av din historia? Här publicerar vi historier från dig som gått, eller går igenom cancerbehandlingar. Vad har hjälpt dig? Vad vill du dela med dig av till andra? Maila in din historia till contact@yogamarathon.info

 

Ullas historia

September 2009, gick med lätta steg till och från mammografiundersökningen, Hade inte en tanke på att jag skulle kunna ha bröstcancer, Ingen i min familj eller släkt har fått det. Bra jobb om än stressigt och eftersom jag närmade mig 65 år gick jag och funderade på om jag skulle gå i pension då eller kanske inte förrän vid 67. Nu löste det sig av sig självt, några dagar efter undersökningen fick jag brev om kompletterande undersökning, där drogs rullgardinen ner. Allt blir kolsvart.

Det konstateras vara hormoniell bröstcancer, båda brösten måste opereras bort samt ett antal lymfkörtlar under båda armarna. Hjälp, hjälp… Blir tillfrågad om jag ville gå med i en internationell studie som syftar till bättre förståelse för patienter som genomgår bröstcancer. Jag sa ja efter att ha tänkt ett par dagar. Den innebar att jag delade med mig av mina erfarenheter under hela behandlingen, det var det enkla, men också 8 behandlingar varannan vecka istället för 6 var tredje vecka. Efter tre/fyra veckor var jag opererad och behandlingen skulle börja den andra december. Rakade av mig håret innan det skulle falla av. Bar peruk och fick många komplimanger om snygg jag var i håret från personer som inte visste vad jag gick igenom!

Behandlingen var rejält tuff men med hjälp av nära och kära och också fantastisk sjukhuspersonal var jag i mars 2010 klar. Dock hade jag en allvarlig ”krasch” i januari så iltransport till Karolinska/Radiumhemmet där det konstaterades att mitt immunförsvar var helt utslaget. Blev kvar i fem dagar med tuff behandling. I april väntade strålning, 5 veckor varje vardag. Tröttheten var som ett rött band genom hela behandlingen jag tog mina hundpromenader i stort sett varje dag. Mat smakade ingenting, dessvärre, jag som har en man som älskar att göra festliga och goda måltider. Ska nu äta hormonnedsättande tabletter i fem år och en trist biverkan är gles hårväxt för att inte säga väldigt lite hår överhuvudtaget. Tyckte först det var riktigt jobbigt att visa mig utan peruk, men tog till slut beslutet att ta av peruken för gott.

Sommaren 2012 var det dags för rekonstruktion och jag har fått två snygga bröst. Det var ett lyft! Jag ska inte sticka under stol med att operationen var rejält jobbig men är jag verkligen glad att jag lät göra det.

Hela denna ”resa” har varit overklig på ett märkligt sätt, ibland är det som det inte gällde mig själv. Att från en dag vara frisk (trodde jag) till en annan att vara riktigt sjuk, det är tankar som är svåra för att inte säga omöjliga att sätta på pränt.

Det har gått nästan 4 år sen beskedet och jag mår bra och lever ett i stort sett normalt liv, ja, som en aktiv pensionär på 68 år. Sjukdomen har lärt mig att leva hur konstigt det än kan låta.

När jag hösten 2012 läste om yogamarathon i lokaltidningen funderade jag på om jag äntligen skulle stilla min nyfikenhet vad gällde yoga. Jag visste ingenting. Jag ringde till Anna på Senseability och fick genast en positiv känsla, testade och nu är jag fast. Det ger mig ett enormt lyft både kroppsligt och själsligt. Det enda jag kan säga är att jag borde börjat för länge sen.

Rullgardinen har gått upp.
Ulla

 

Erikas historia

Hej!
Om det finns fler än jag där ute som vill läsa positiva tankar från en person som går igenom behandling mot cancer vill jag gärna dela med mig min egen historia. Jag har läst Karins historia och hört och läst många andra som jämfört mottagandet av cancerbeskedet som om man dragit ner en rullgardin framför ögonen. Alla hemska tankar som kommer på liv och död, på nära och kära.

Jag fick mitt cancerbesked den 7 maj i år och dagen efter fick jag datum för operation den 28 maj då man skulle ta bort en tårtbit av mitt högra bröst.
Min första tanke var – jag har inte tid med det här! 42 år och mitt i karriären!
Sedan kom min nästa tanke – om jag nu måste få bröstcancer, vilken tur att det är just i Sverige jag lever! Ett av de länder där forskningen ligger i framkant och cancervården är bland de bästa.
Alltså, jag ska fixa det här!

Vänner och affärsbekanta har försökt trösta: tänk på att även om det är en hemsk sjukdom, så går det att bota idag. Och jag sa till dem: Självklart! I mina tankar finns inga andra alternativ!

Operationen gick bra, och jag återhämtade mig även om det var ovant att vara trött och sjuk, jag som i värsta fall bara brukade få en ordentlig vinterförkylning, inte ens influensa. Planen var att efter midsommar skulle jag börja med strålbehandling. Träffade läkaren den 20 juni och fått mitt andra besked men det var inte vad jag hade väntat mig.

Det visade sig att tyvärr hade man inte fått bort hela tumören så jag skulle opereras en gång till då man skulle ta bort hela högra bröstet. Dessutom fanns det cancerceller i lymfkörtlarna också, så jag måste få cellgifter, däremot slipper jag strålning. Det värsta med detta besked var att vara tillbaka på ruta ett. Börja allt från början. Förlora ett bröst? Jag såg och ser det inte så. Att ta bort elaka celler som växer okontrollerat i min kropp är viktigare än en kroppsdel. Jag fick ju behålla armar och ben! Dessutom… tänk på alla kvinnor som betalar dyrt för att få silikonbröst. Jag ska få ett gratis! 😉

Och vilken tur att detta besked fick jag strax innan midsommar! Jag hade en härlig helg framför mig med fest och goda vänner så jag slapp tänka på mig själv som ”den cancersjuka”

Även efter besked nr 2 reagerade min omgivning så annorlunda mot min egen reaktion:
Cellgifter? Kommer du att tappa håret då?
Ja. Och? Det växer ut igen efter behandlingen!
Och så omgivningen: vad stark du är!

Är detta styrka? Kanske. För mig är det självklart att tänka positivt, se det goda i människorna och hitta det positiva i varje situation jag hamnar i. Jag tycker att jag får tillbaka så mycket från livet tack vare min positiva inställning.

Undrar ni hur jag kan hålla denna positiva inställning vid liv? Mitt svar på det är YOGA.

Yoga kom till mig för 6 år sedan under en annan turbulent period i mitt liv. för att stilla min oro började jag andas långsammare och gjorde, ja, vad var det jag gjorde? Jag fattade det inte då men jag gjorde faktiskt något som var väldigt lik solhälsningen. Jag har aldrig prövat yoga innan. Jag har inte läst något om yoga. Jag visste så klart att det finns något som heter yoga men inte vad det faktiskt innebär och absolut inte om några yogaställningar.
Men det var så skönt när jag andades så där lugnt och gjorde mina egna påhittade övningar! Ett speciellt lugn kom över mig, min oro stillades och positiva tankar kom till mig. Och även kroppen mådde bra efteråt, avslappnad och nöjd.
Så råkade jag läsa en tidningsartikel om yoga där man dessutom beskrev just solhälsningen. Då sa jag ”Heureka!” det är ju det här jag gör!
Och den vägen är det. Jag letade rätt på en yogautbildning i min närhet och sedan dess utövar jag yoga varje dag. Solhälsningen utökades med ashtanga och hatha och kundalini. Mitt liv är inte fullkomlig om jag inte får göra min yoga en dag.

Oavsett sjukdom, den bästa medicinen är positivt tänkande och yoga hjälper dig till positivt tänkande.

Sat Nam
Erika
Hårlös men inte håglös
Bröstlös men inte tröstlös

 

Karins historia

Hej, jag heter Karin Björkegren Jones. Torsdagen den 21 juni, dagen innan midsommarafton fick jag besked per telefon som förändrade hela mitt liv; inflammatorisk cancer i mitt högra bröst. Mer än så fick jag inte veta. Jag avbokade midsommarfesten vi skulle gå på och resten av helgen var som i trans. Jag låg i fosterställning och grät i sängen. Skrev testamente i huvudet. Har aldrig i hela mitt liv haft så mycket ångest. Aldrig varit så uppriktigt rädd i hela mitt liv. Allt annat än att jag skulle få fortsätta leva kändes smått och oviktigt. Allt jag lagt energi på i mitt tidigare liv, kändes futtigt. Nu var det mer; Ska jag inte få veta hur det är att bli mormor och extra farmor. Jag har inte älskat klart och inte heller vågat ta emot all kärlek som jag har framför mig.

Skulle dröja ett par veckor innan jag hunnit göra alla tester man kan göra för att se att cancern inte spridit sig till någonstans i resten i kroppen. Det hade den inte som tur är. I skrivande stund har jag precis avslutat min tredje cellgiftsbehandling. Ska göra tre till, sedan operera bort hela mitt högra bröst. Sedan väntar strålning och efter något år kan jag ge mig i kast med bröstrekonstruktion. Jag kommer också behöva äta antihormoner i fem år. Det är ingen lätt resa jag har framför mig, men jag försöker göra den så bra jag kan. Jag har lagt om min kost, jag tar hand om min kropp på bästa sätt, yogar så mycket jag kan och orkar.

Nu mer än någonsin handlar mitt liv om Yoga, mat och meningen med livet. Cancer kan drabba vem som helst och för mig är det viktigt att påpeka och när man drabbas av cancer behöver man stöd. Därför känner jag mig oerhört stolt och nästan mallig att min bröstcancer blivit startskottet till ett yogamarathon. Dessutom vet jag att yogan kommer att hjälpa mig att ta mig igenom den här sjukdomen på allra bästa sätt.

Om shanti Karin

http://yogavita-yogavita.blogspot.se/

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s